Doedmannen

På en föreläsning vi hade med Arne Kristiansen så fick vi höra att han ansåg att det sociala arbetet ofta inriktade sig på allt som inte fungerade istället för att inrikta sig på vad som faktiskt har fungerat. I ett möte med en klient så väljer man som socialarbetare att koncentrera sig på allt som inte fungerar för klienten som arbetslöshet, missbruk eller liknande. Detta var vad man valde att fråga om och sedan arkivera. Man tog inte någon tid till att se över vad som faktiskt fungerade för klienten och vad denne faktiskt hade uppnåt med sitt liv.

Jag sög genast åt mig av detta som en tvättsvamp och tänkte att jag ska minsann och dag inte inrikta mig på endast elände. Men nu när jag sitter här med tentainläsningen så upptäcker jag mig själv med att göra just det. Jag sitter och stirrar mig blind på vad jag inte har lyckats få grepp om och allt som jag har svårt för. När jag gör klart en del så tittar jag på hur mycket jag har kvar och får ångest över det istället för att se till hur mycket jag faktiskt har klarat av och hur mycket nytt jag har lärt mig.

Dags att slå sig själv på fingrarna med en linjal och säga "Skärpning nu!", världens undergång hänger inte på en tenta.